Här följer mina tankar, idéer och förlag på ny affärsmodell för skivindustrin. Nedan finner ni förslag på ny affärsmodell för skivindustrin. Detta är nog i historien den längsta post jag skrivit, men tror att ni som orkar kan finna en del tänkvärt. Kommentera gärna vad jag skrivit just i detta inlägg. Det är ett ämne som är mig mycket nära hjärtat och jag har verkligen ältat detta i huvudet under lååång tid.

För två år sedan ringde jag Birgitta Bokström på SonyMusic (nu SonyBmg). Jag hade då lite tankar och idéer runt detta ämne och ville stämma av lite med henne. Känner henne inte alls, men har haft myckt med Sony Music att göra under åren och gillar dem (människorna inte affärsmodellen), så varför inte välja dem att ringa. Hon försäkrade mig att allt skulle bli bättre och att de hade gjort om hela sin affärsmodell så att den nu skulle bli vänligare mot oss konsumenter. Den innefattade bättre prismodeller och möjligheter att ladda ner musik digitalt. Lät super tyckte jag, dock väldigt skeptisk. Hon kunde inte berätta mer i detalj vad det rörde sig om eftersom inte dessa saker var helt juridiskt förankrade och att det var tredje part inblandat.

Resultatet kom ca 2mån senare. Inprodicon lanserade sin distributions-tjänst. Många “butiker hoppade på, Atonbladet (Poplife), Tv4, GP, Bengans, Åhlens etc. Fattade dock inte vad som var så kalas med detta? Lika dyrt, styrt till ett format och rättigheter som inskränkte mitt användande. Piss helt ärligt och har aldrig köpt en låt genom dem. Ser hellre inte hur affärsmodellen har gjorts om. Skivbolagen kannibaliserar fortfarande på alla inblandade (artisten får alltid betalt sist etc). Ser helt ärligt inte ens ett existensberättigande för skivbolagen! FÖRLAGEN tycker jag har en viktig funktion, men inte SKIVBOLAGEN. Skivbolagen äger själva mediet (ex CD-Skivan) och dess sammansättning. De skapar sig klart obehaglig maktposition gentemot artiskterna genom sina kontrakt. Artistern som inte vill annat än att nå ut med sin musik hoppar på och inser alldeles för sent vad de skrivit under. Denna affärsmodell har bara skapat en enda sak, produkter. Exemplen är många Spice Girls, Britney Spears, N´Sync samt idag de flesta på listorna. Sveriges så kallade musikfenomen består i att vi har duktiga låtskrivare och producenter åt dessa produkter. Dessa är t.ex Celine Dion, Ronan Keating, Britney Spears, Janet Jacksson, Backstreet Boys etc etc. Vilka artister har vi egentligen som har lyckats? Ace of Bace och Roxette? Respekt till The Sounds dock och även Sahara Hotnights, som är duktiga artister.

Nog om det! Hur skulle detta kunna ske bättre är ju såklart frågan när man gnäller som jag gör bör man ju kunna komma med konstruktiva förslag. Bortsett från att jag fortfarande tror att hela branchen måste förändra sin affärsmodell så kan man ju vända på det. Om vi börjar från noll!

Min lilla brainstorm har ersulterat i följande:
1. Artisten har skapat något som de vill sprida. Inspelat i deras egna replokal med enkla medel
2. De skapar en enkel webbsajt för att nå ut
3. Lägger upp sin musik där samt antgligen sprider den via andra tjänster på nätet
4. Någon upptäcker dem och inser att här finns potential alternativt att de har börjat skapa sig ett namn på egen hand
5. Tillsammans investerar man i att spela in mer kvalitativt material (tekniskt och produktionsmässigt)
6. Det “företag”. som upptäcker artisten har sedan en tjänst på nätet, troligtvis en sajt. Sajten innehåller all information som tänkas kan om artisten och uppdateras ofta. Backstage grejer, roddar journal, bilder, videos mm. Ett riktigt bra exempel på en sådan sajt är faktiskt Tommy Lee´s sajt.
7. Viktigast är såklart musiken och nu kommer vi till det innovativa i detta. Jag tror på en prenumerationmodell. Dvs att man betalar en summa per månad och får således tillgång till hela klabbet, musik (oförstörbart format utan lås och begränsningar), videos, material och annat som inte når icke prenumeranter (eller medlemmar eller kalla det vad du vill). Så för att “få” musiken blir man helt enkelt medlem. Det kan givetvis finnas olika nivåer. T.ex vill man ha hela back-katalogen så blir det ett “guld”-medlemskap och då får man tillgång till all hittills skapad och all framtida (så länge man är medlem) musik, medans ett “vanligt” medlemskap ger tillgång till de senaste låtarna och all framtida (så länge man är medlem) musik. Intervjuer, journaler, videos mm bör vara tillgängligt för alla medlemmar. Priset för detta har jag svårt att sia om och har ej gjort en affärsplan för att kunna räkna på det heller.
8. Intäkterna är artistens, men givetvis betalar artisten en “avgift” till det företag som hjälpt till med produktion och publicering. Detta bör dock vara i pariteten ca 80% till artisten och 20% till “företaget”. Tanken är generell för sen kommer andra aspekter in i bilden. Det kan vara sådant som hur bokning av konserter och annat management sköts till hur man hanterar artistens/gruppens produkter (i detta avseende t-shirts, posters och annat krims krams).
9. När man mognar och inte längre vill vara med i Jimmy Janssons lilla klubb, så tackar man för sig, BEHÅLLER den musik man betalt för genom sitt medlemsskap och blir raskt medlem i Teddybears STHLMs klubb istället.

Så där har ni min syn på framtiden. Jag skulle nappa på detta (nähe). Kortfattat och sammanfattat kan man säga att alla är vinnare. Jag (kund) är nöjd, artisten får betalt, den som investerar får sin slant (i korrekt proportion till jobb).

När jag sticker ut hakan ovan och påstår att skivbolagen kannibaliserar så kan ni ta en titt på nedan för fakta.
Här följer en inte helt aktuell men troligtvis generellt gällande fördelning.

För en fullkostnads-cd kan man räkna med att priset in till butik är ca 100:-. Av de 100:- fördelar sig utgifterna på följande sätt:
9:- Artist royalty
10:- Copyright
15:- Marknadsföring
18:- Tillverkningskostnader
17:- Administration
14:- Inspelningskostnader
10:50:- Bonus till Butiken
6:50:- Distribution
När butiken köper in CD:n för 100 kronor lägger de sedan på moms med 25 kr och gör dessutom ett eget pålägg om 36,50.

Som ni ser i ovan kalkyl är det inte alltid kul att vara artist. Av de “9kr” skall det sen delas på artist/låtskrivare/förlag etc. Så det är inte så att artisten/bandet går iväg med 9 spänn såld platta.

I min värld borde den “nya affärsmodellen” som det talats om inte innehåla distributionskostnader i denna nivå, inte heller marknadsföringskostnader i samma niva. Giller extra mycket den post som heter “tillverkning” (alltså inte inspelning), det är dyrt med ctrl-c/ctrl-v haha. Intressant sida med lite tankar runt detta.

Fram tills att det finns bra alternativ kommer den illegala nedladdningen att fortsätta. Stäng en tjänst och nya uppstår.

Fri musik skapar glada artister och nöjda köpare (fri inte alltid = gratis).

UPDATE (2006-07-27): För ytterligare mer faktabaserad fördjupning kan jag rekommendera följande länkar:
1. Studie om “Fallstudie av musikindustrin i en digital värld”
2. Bild över intäktsmodell för skivindustrin
3. Fördjupning i “The problem with music”

Andra bloggar om: musik, företag, ide, piratkopiering, nedladdning, skivindustrin, sonybmg, inprodicon, skivbolag, musikförlag, Birgitta Bokström, intressant