Mikrobloggning i mediadrev

Är det bara bra att hoppa på Mikrobloggandet? Nej tror inte det. Som jag skrivit hundra gånger innan. Ha en strategi, det räcker med en enkel men tänkt till.

Partier, moderater, sossar, Mona Sahlin och centerpartister

Givetvis vill alla haka på den nya trenden. Vi har sett halva journalistkåren dyka upp både på Twitter och på Bloggy, vi har sett istort alla politiska partier hoppa på den sista vagnen som lämnar stationen. Har de tänkt igenom detta? Inte till 100%.

Moderaterna: För någon vecka sedan gick de ut med följande fråga på Twitter

Bild från Early October

Vi var ett gäng som höjde ögonbrynen och undrade hur de kunde förvänta sig att någon skulle lyssna på dem när ingen vet om att de finns, dvs de följde knappt någon och allt handlar om konversation. Moderaterna var ytterst snabba på att reagera och förklarade både på Twitter och hos Early October, som skrev en bloggpost om det inträffade. De vaknade och lyssnar nu mer. De är dessutom glada för att de fick stöd att bli bättre, kul.

Socialdemokraterna: De har blivit beskyllda för megafonpropaganda och för att Mona Sahlin har spökskrivare. Det har debaterats mycket friskt de senaste dagarna. Att Mona Sahlin (@msahlin) nu hoppat på Twitter känns enbart som att mediadrevet har fått effekt och att alla känner att de måste, inte att de vinner på det etc utan att de måste.

“Vi måste vara på Twitter annars har vi förlorat”. Ajsingbajsing säger jag. Att välja en konversationskanal medför även att man utsätter sitt varumärke för en del påfrestningar och att det kräver en hel del engagemang. Man skall inte ge sig in på detta för att man måste utanför att man tänkt igenom det och ser ett värde i att konversera med sina intressenter m.fl. Att bara broadcasta ut korta snabba meddelanden utan att lyssna eller delta ger faktiskt inte den effekt man kanske skulle önska. Att däremot deltaga, lyssna och konversera tillför mycket. Just nu tror jag t.ex att Socialdemokraterna sitter och undrar lite stilla varför de inte tänkte igenom det hela lite bättre. Det är starka tunga namn inom sociala medier som höjt röster mot Socialdemokraterna.

Centerpartiet: Det parti som ödmjukt tagit sig an detta tycker jag är Centerpartiet (@centerpartiet). Där de använder sin officiella kanal för att skicka ut vad som händer och sedan är det många centerpartister som i sina egna namn deltar och följer upp. Den mest aktiva inom detta har jag fått uppfattningen är projektledaren hos Centerpartiet Ulrika Ingemarsdotter (@ingemarsdotter). Det känns ärligt, öppet och rätt. Snyggt. De har flera initiativ inom Sociala Medier som är bra. Trevligt och roligt. För mig som icke centerpartist har det helt klart stärkt mina band till partiet.

Massmedia:

Där har mycket hänt, tycker att det finns många bra exempel. Personligen hade jag en positiv upplevelse (det låter det) med SvDs Ledarsida i fredags. Det rörde just ovan ämne. SvDs ledarblogg hade publicerat ett inlägg på sin ledarblogg, som var lite provocerande. Inlägget började diskuteras på Twitter och då med @svdledare Korta svar från den officiella kanalen och därefter kom Sanna Rayman (@sannarayman), som skrivit inlägget, in i diskussionen med sitt eget namn (gissar att det var hon som svarat även som SvDledare) och diskussionen fortsatte. Nu med en mycket mer personlig touch. Det gjorde mig glad och stärkte mitt förtroende för SvDs ledare. SvD är ett exempel och finns fler, bla detta från Expressen.

Som person var dig själv

Spökskriver någon åt Mona? Det har dravlats om det hela helgen, så låter det vara. Dock är min åsikt att symoliserar man att man är en person, som @msahlin så vill jag prata med den personen och inte en PR-konsult eller pressekreterare. Använder man ett gruppnamn typ @centerpartiet så spelar det ingen roll, men vill gärna att en person är en person. SvDledare/Sanna Rayman skötte det precis på det sättet jag önskar.

Läs mer

Mycket har skrivit om detta senste dagarna, förutom de länkarna som finns i texten är dessa läsvärda:
Ronge Kommunikation
Richard Gatarski
Deepedition
Ingeborg & Lundeborg