Den senaste tiden har jag både personligt och i min omgivning sett hur beteendet har skiftat från att många konverserat väldigt öppet om det mesta till att flertalet konversationer nu börjar föras i stängda rum.

Jag är för en så stor öppenhet som det bara går, men som jag skrivit tidigare är jag tveksam till den totala transparensen. Nu tycker jag mig se en tydlig trend att man är noga med vilka man delar med sig av sin information till…….och sen får vi inte glömma att det hela tiden funnits något som heter samarbete också och som alltid skett i mer eller mindre stängda dörrar. Idag förväxlas ofta detta område med det öppna internet, vilket jag anser kan vara lite galet.

Tror att denna stängdhets-trend kan bero på flera saker.

Kvalitativt utbyte

I allt för stora forum så försvinner lätt frågor som man själv tycker är viktiga. I mindre grupperna är ofta lojaliteten större och så även intresset från de andra deltagarna.

Exklusivitet

Låt oss inte förminska betydelsen av detta när det gäller även internet. Att internet är öppet är fint, men att vara med i olika grupper eller på olika listor är finare. Som vanligt handlar det om någon form av status, oftast endast för oss själva. Det som diskuteras är ofta lite känsligare eller lite personligare.

…men det här med klassiskt samarbete då?

Jo, detta är precis den kärna jag vill komma till med denna post (även om jag trevar lite kanske). Internet skall vara öppet och fritt, inget snack. I stängda grupper samarbetar vi och delar information som kanske inte alltid är menad att lämna gruppen. Det handlar inte om ifall informationen är hemlig eller ej. Det handlar om trygghet och frihet i uttryck. Eftersom vi i så stor utsträckning är publika med det mesta vi gör på internet idag, behöver vi vissa delar där vi kan prata fritt om delar som bara berör de i gruppen eller ett ställe där man helt enkelt bara kan vara sig själv och man vet att det man säger/skriver stannar där och att man inte behöver bry sig om att den lilla grodan som hoppar ut finns kvar på nätet för alltid.

Detta gäller även rent yrkesmässigt. I de projekt man driver på företaget kanske man inte alltid vill vara publik med de interna frågor man ställer. Det är lättare och smidigare att hålla dessa frågor i det projekt man arbetar i, eller på intranätet. När den eventuella frågan kanske kommit en bit på väg eller att en ny produkt börjar ta form, ja, då kanske det är läge att flytta ut det hela på det öppna och fria internet. Inte för att informationen var hemlig innan, utan mest för att frågan antagligen inte ställts alls eller att produkten inte uppfunnits om alla galna tankar och idéer, som medarbetare öst ur sig i arbete hade varit publika. Låt mig bara vara tydlig med att jag verkligen tycker att företag skall delge allmänheten så mycket information som möjligt och så snabbt som möjligt. Dock behöver det vara balans för att driva innovationen framåt.

Senast i Rapport i veckan var detta uppe då det talades om ett elit-Facebook för medlemmarna i G20. Givetvis målades det upp som att Angela Merkel och Barack Obama satt och chattade med varandra på en elit-Facebook kopia. Nu är det företaget Opentexts produkt för samarbete som används. Alltså inte en Facebook-kopia (Opentext grundades f.ö. 1991), men den journalistiska vinklingen är att det som skapats är ett stängt Facebook för eliten. Detta när det helt enkelt är ett sätt att samarbeta. Det skapar förutsättningar att:

• Hitta rätt person fortare och ha korta kontaktvägar
• Fatta beslut snabbare
• Fatta beslut på rätt informationsgrund
• …samt alla dom andra klassiska collaboration vinsterna.

Det är alltså inte en fråga om öppet eller stängt, det är frågan om att kunna utföra sitt jobb effektivare. Det är en avsevärd skillnad. Jag håller således inte med Joakim Jardenberg (vi tycker lika om mycket, men just öppenheten/transparensen är vi eniga om att vi är oeniga), som i klippet (i slutet) anser att en lösning som denna är fel i grunden och att allt skall vara öppet med undantag för ett litet litet sub-set av information som kan få vara hemlig om så krävs. Den tes Joakim följer är fullt applicerbar på hur företag och andra bör jobba med sin generella information i företaget, men här handlar det mer om projektarbete eller internt samarbete. Gissar t.ex att Opentext lösningen inte bara är för ledarna, utan att alla inblandade har tillgång till applikationen som sig brukar med lösningar likt den från Opentext (eller från IBM, Podio, Microsoft, Jive, Socialtext etc etc).

Det stör mig att det öppna internet, där informationen är öppen och fri för alla, ofta förväxlas med det som traditionellt kallats “collaboration” eller på svenska samarbete. Jag har aldrig hört någon ifrågasätta varför Projectplace består av stängda grupper för projektarbete, med ovan resonemang så borde således ProjectPlace ta bort sina inloggningar och låta alla projekt vara öppna? Det faller lite på sin orimlighet.

Same same but different

Låt oss alltså hålla i sär dessa begrepp och samtidigt acceptera att det kommer att finna både öppna grupper och stängda grupper. Företagen kan vinna mycket på att vara öppna med sin information, men vissa delar kommer alltid att drivas i projekt/grupp-form och inte vara helt publik. Det kan var av statussjäl, trygghetssjäl eller av rena praktiska själ dvs att driva arbetet framåt så fort som möjligt.

Internet är inte alltid lika med Facebook och Online Collaboration är inte alltid helt öppet!