Relationer på nätet

I förra veckan försvann en nätvän från jordens yta. Personen ifråga mådde mycket dåligt och bara försvann. Det kändes jobbigt och jag visste inte hur jag skulle agera. Jag brydde mig, men visste inte vad jag kunde göra! Det blev apati och handlingsförlamning.

Vi pratar mycket om att bygga relationer på nätet och skapa förtroende. Att etablera ett förtroende och en relation enbart på nätet kan även vara komplicerat. Det kan rent av vara känslomässigt jobbigt. Det har jag märkt den senaste veckan.

Man bryr sig

Helt plötsligt så bryr man sig om de människor man konverserar med på nätet. Varför gör vi det?

1. Vi använder våra riktiga namn
2. Vi blandar mellan jobb och privat
3. Vi är öppna
4. Vi är ärliga

Detta är givetvis till 90% positivt och föder innovation, affärer, räckvidd och engagemang. Det går att användas i produktutveckling, marknadsföring mm mm. Det är inget nytt.

När gör det ont?

Öppenhet kommer alltid till ett pris. Inget är heller odelat positivt. Det jag tar upp nedan är givetvis inget negativt utan snarare tvärtom, men likförbannat kan det vara jobbigt.

För någon vecka sedan blev det ordagrant svart hos en av de personer som jag har förtroende för och som jag ofta konverserar med på nätet. Personen ifråga gick under jorden med enda spår flera mycket dystra postningar lite runt om. Vi var många som var oroliga över vad som hänt och många var vi som skänkte tankar till denne person.

Jag har även träffat denna person i verkligheten, men kan inte påstå att vi är vänner i verkliga livet, nej, vi har helt enkelt lärt känna varandra via nätet. Eftersom denna person har ett väldigt stort förtroende hos mig och som jag i stort sett dagligen i någon form möter på nätet, så går det inte att undvika att man bryr sig.

Utmaningen

Hur i helvette skall jag agera? Hur skall jag kunna visa att jag bryr mig? Musiken har tystnat på Last.fm, inga mikroblogguppdateringar, inga bloggpostningar, inga del.icio.us bokmärken, inga utdelade objekt i Google Reader etc. Personen är borta, finns inte längre. Jag vill ringa och fråga ur det mås (ursäkta språket, men undviker medvetet han/hon), men hur skall jag agera? Jag är ju i dessa sammanhang en främmande fågel, jag är inte en barndomsvän, jag är inte en släkting. Jag är Fredrik och jag har bara en relation via nätet……men jag bryr mig och jag är orolig på riktigt. Vill bara i enklaste formen visa att jag bryr mig och kanske bidra till någon form av enkelt stöd. Många gånger kan ett simpelt telefonsamtal var till någon form av stöd.

Slutsats

Många av de personer jag har relation med på nätet har jag även träffat i verkligheten. Tror att detta är nyckeln till att dessa relationer skall ta steget över till verkliga relationer. Nätet ersätter inte på något vis möten i verkliga livet, tvärtom, de kompletterar och antagligen ökar antalet verkliga möten. Dock gör nätet dessa möten mer värdefulla då vi redan har en relation innan vi träffas.

Löfte inför 2009 för att slippa detta dilemma igen

Jag kommer av den anledningen att aktivt jobba för att i verkligheten träffa minst en person i månaden, som jag har relation med på nätet under 2009! Personen jag beskriver ovan hoppas jag kunna träffa snart igen såklart!

Reslaterade Poster:

1. Film på nätet
2. Kareoke på nätet
3. Filmtjänst på nätet?
4. Ny affärsmodell för musik över nätet!
5. Laglig film via nätet?